Brister
Mitt hjärta verkligen brister när det är dags för pappavecka. Jag mår så sjukt dåligt när ungarna gråter hysteriskt att dom inte vill lämna mig och att dom inte vill byta veckor fram å tillbaka. Jag får såna skuldkänslor, att allting är mitt fel för att dom får ha det på dehär viset. Men jag vet innerst inne att de inte bara är mitt fel, men de känns som det ändå.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli van detta! Jag vill inte missa halva tiden av mina barns uppväxt, fy satan så ont dehär gör! :/
Mamma älskar er så oerhört mycket, jag är så ledsen att ni behöver gå igenom dehär❤
Men, så stora småflickorna börjar vara!
Huvva, det måste kännas riktigt tungt. Jag har svårt att tro att du helt ensam bär skulden till att allt blivit som det är, man är ju alltid två i en relation och alltid bottnar det ju i något.
Kram!